Idag har varit en enormt jobbig dag med massor av folk. Jag jobbade till kl 21 igår för att vi hade klubbkväll.. Det var nog årets flopp alltså. Chefen hade tagit in extrapersonal inför kvällen för att vi skulle hinna med. Men det slutade med att tre stycken blev hemskickade och vi andra stod så gott som sysslolösa mellan kl 19-21 då klubbkvällen var.

Flippen kom dock idag. Jenny säger till mig när jag står i kassan "Han från Bonde söker fru är här!" Och jag som följer detta programmet till 110% blir helt till mig och utbrister ganska högt "Var och vem? Var är han?", och står och spanar över butiken... Jenny försvinner ett tag och jag fortsätter leta med blicken medan jag tar betalt av ett gäng andra kunder. I samma ögonblick som Jenny kommer tillbaka till kassan frågar jag "Vem?" Precis då ser jag denna 2 meter +, långa ståtliga rödtott. Det var minsann bonde-Johan som var och shoppade på Åhléns med mamma.
Av någon pinsam anledning så skrattade jag och log så att munnen nästan hoppade ur led när jag insåg att BONDE-JOHAN var bara någon meter framför mig.



I samma veva som han skulle betala så skulle jag lämna kassan och gå till inslagningen, men jag fick för mig att det hade varit så "häftigt" att ta betalt av självaste bonden. Så jag tog betalt av hans mamma först och under tiden hade min kollega bara en kund och den av oss som skulle bli klar först "fick Johan". Självklart skulle hans mamma ha ömtåliga saker så jag var tvungen att vira papper runt, men snabbt gick det kan jag lova er. Och några sekunder senare var Johan framme vid min kassa och jag kunde inte sluta le. Jag måste ha sett oerhört fånig ut. Nej, jag är verkligen inte kändiskär, men det var en konstig känsla att ha honom framför sig när jag såg honom på TV i onsdags.

Är det bara jag som tycker att jag "känner" folk som är med på TV? Som idag när jag tog betalt av Johan, att han behandlade mig som vem som helst kändes konstigt när jag själv kände "Men jag känner ju dig!". Eftersom jag följt hela hans resa i Bonde söker fru så känns det som om han borde veta vem jag är, men självklart vet han inte vem jag är, jag är ju en i mängden för honom. Men just det känns så konstigt när man själv "tror" att man känner dom.