Nu har jag precis kommit hem från A, som jag sov hos inatt! Jag är ledig idag och hade som plan att åka och träna lunchjympa, men till min besvikelse så såg jag precis att den är inställd. Frågan är om jag har orken att gå ut och gå en runda eller om jag helt enkelt ska sitta och läsa bloggar, plugga och spela Guitar Hero omvartannat!?
Jag sitter nog inne idag och bara myser i min ensamhet, jag behöver bara ta det lugnt!
Min andning har iallafall blivit bättre, trycket över bröstet är inte lika intensivt och jag behöver inte längre gäspa för att få tillräckligt med luft. Skönt om detta försvinner nu! Tror att oron över att det skulle vara något farligt, var det som förvärrade det.

Igår slutade dagen med att jag blev ledsen på K, igen. Det kändes inte bra att sova borta när vi inte var sams. Han sårar mig inte medvetet, men saker han säger gör mig väldigt ledsen och jag känner mig obetydelsefull och mindre älskad. Jag ska ta upp detta idag när han kommer hem från jobb, för jag går bara och grubblar och mår dåligt. Min andning blev dessutom riktigt obehaglig igår när detta hände för jag var så arg och ledsen så jag fick hela tiden kippa efter andan.
Jag låg och grubblade länge innan jag kunde somna och jag insåg att trots allt som händer mellan mig och K hela tiden så är han det jag älskar mest. Våra bra stunder överväger alla dåliga. Just nu känns det som att vi är odelbara, det är han och jag, det finns inget annat i min värld!



Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det som mest!