Idag har varit en fruktansvärd dag, hitintills!
Dock började den bra, en mils powerwalk med Emelie. Men förstördes när jag fick ett samtal av min syster som påstår att jag är otacksam..

Hennes kille erbjöd sig, förra veckan, att skriva ut mina CV så att jag kan gå ut till affärer och lämna dom ansikte mot ansikte, och det var snällt av honom så jag tackade ja. Imorse fick jag ett mail med ett helt annat CV, då har han skrivit om mitt CV och ändrat layout helt och hållet (en snäll tanke ligger självklart bakom) och jag kände mig bara så nedtryckt.
Jag sa till min syster att jag inte vill lämna ett CV jag inte själv skrivit för det känns inte rätt för mig. Det är som att jag skulle lämna in ett arbete i skolan som jag inte själv hade skrivit. Nej sånt klarar inte jag av.
Hon påstår då att jag är otacksam och vräker ur sig "Du kommer inte att få något jobb med det CV du har nu och om du inte tar det som han har gjort kommer han aldrig mer att hjälpa dig".
Tryck ner mig på botten lite till, snälla.

En andra sak som gjorde att fredagen bara förvärrades var när Kevin kom hem.
Jag frågade honom förra veckan om han kunde hämta mig på en fest som är ikväll. Han sa då att han kunde, men under veckan blev jag mer och mer velig om jag verkligen kände för att gå. Kevin skulle träffa några kompisar nu ikväll och jag hade fortfarande inte bestämt mig så jag sa att han kunde ta med dricka ifall jag hellre stannade hemma, men att jag skulle höra av mig så fort jag kunde.
Jag pratade med folk som skulle dit och kände att jag faktiskt ville, då jag vet vem många på festen är. Så jag ringde Kevin och han frågade om jag inte istället kunde ta taxi hem inatt. Nej, sa jag (jag vågar inte åka taxi själv, speciellt inte när jag har druckit lite också) och han började ifrågasätta. Han skulle då fråga sin bror om inte han kunde hämta mig inatt, men där går gränsen för mig. Hans bror ska inte behöva hämta mig mitt i natten från en fest. Och när jag frågade Kevin om han inte kunde ställa upp för mig EN dag så sa han "Eftersom du velat hela veckan så ärligt talat nej". Då brast det för mig.

SÅ många gånger som jag har hämtat honom kan jag inte ens räkna på mina fingrar, jag har erbjudit mig frivilligt att hämta honom mitt i natten när han har festat, jag har hållt mig nykter när vi festat för att vi ska slippa gå hem och kunna åka bil istället. Detta har hänt så otroligt många gånger.
Kevin har hämtat mig EN gång tidigare. En gång... I ett förhållande sägs det att man ska ge och ta... Men när det handlar om detta så är det jag som ger, ger och ger och han bara tar och tar.

Han kom i alla fall fram till att han tar taxi dit där festen är och sedan tar vi taxi hem. Sålänge han betalar så går det bra för mig. Jag tycker bara att det är så fruktansvärt dålig stil då han vetat detta en vecka. Men hans försvar är "Jag känner faktiskt för att festa idag".
(Även om Kevin försökte lösa problemet på andra sätt är det mer själva grejen jag är förbannad på. Att han inte kan ge efter på sitt drickande en fjutten dag för att hämta mig, när jag ställer upp så ofta för honom).

Jag har varit så arg och ledsen nu ikväll att jag skakat utav vrede. Det har blivit för mycket på en gång. Bägaren har helt enkelt runnit över. Jag mår bättre nu och tycker att det ska bli skönt att komma hemifrån och umgås med lite vänner.
Det är som folk säger. Den man älskar mest är också den man kan hata allra mest.