Har precis sett Svenska hjältar-galan. Herregud vad mina tårar har runnit. Vid programmets slut var mitt bröst helt blött av alla tårar som runnit. Det var många som berörde, men det som berörde mig mest var en tjej som heter Milla. En 9-årig tjej som tyckt så synd om dom svältande barnen i Afrika men sa till sin mamma "Jag har ju inget jobb, så jag kan inte ge dom pengar". Då startade hon "Bullhjälpen" (länk till hennes sida på facebook) för att sälja bullar för 10 kr styck och sedan skänka pengarna till barnen i Afrika. Nu har barn runt om i hela landet hängt på idén och säljer bullar för flera 10 000-tals kronor.

Bild lånad från Bullhjälpens facebook sida.

Jag blev så otroligt berörd. Att en flicka på endast 9 år kan göra något så här stort! Att en så ung flicka har så mycket empati att hon lägger ner så mycket tid på att hjälpa svältande barn. Jag trodde inte så små barn hade en aning om vad som pågår i Afrikas horn. Jag sitter med tårar i ögonen just nu och kan fortfarande inte förstå att det finns så godhjärtade barn!

Efter att själv varit i Uganda för snart 2 år sedan och sett en del av svälten och fattigdomen, tror jag att jag berörs extra mycket. Jag vet hur mycket bara några tior kan hjälpa. Vi besökte Batwas-folket när vi var i Uganda, detta är ursprungsbefolkningen från regnskogen som blivit utslängda på grund av att regnskogen blivit ett naturreservat. Nu bor dom ute på "åkrar" där dom endast har EN hydda att bo i där taket består av gamla kläder. Dom har inte råd att ha sina barn i skolan trots att det endast kostar 24 SEK om året. 24 kr!!! Jag tror inte det är många som verkligen förstår hur allvarlig fattigdomen är i många länder i Afrika. Uganda är ändå ett av länderna som ligger hyfsat bra till och ändå är det så illa i vissa delar av landet.

En pojke som tillhörde Batwas-folket. Den uppsvällda magen beror på proteinbrist. Det var fruktansvärt att se detta med sina egna ögon. Jag kände mig otroligt hjälplös och ville bara packa ner alla i min resväska och ta med mig hem.

Men något som förvånade mig var deras otroliga glädje. Trots deras levnadsstandard utstrålade dom sådan glädje att man själv inte kunde låta bli att dras med. Dom bjöd på dans och sång och det var fantastiskt att se! Kan till 99% lova att vi här i Sverige har mer depression bland befolkningen än vad det finns i Uganda. Dom är så tacksamma. Det krävs inte mycket för att göra något stort för människorna! En fotboll, ett ritblock, pennor, suddin m.m räddade deras dag! Jag är så otroligt tacksam att jag fick vara med på denna resa. Jag vill utan tvekan ge mina barn samma möjlighet att få se en helt annan del av världen än den vi lever vi. Tack Milla för att du fick mig att tänka till en gång till, jag SKA, så fort jag får pengar bli fadder åt ett barn i Uganda. JAG vill förändra, jag vill känna att jag kan ge någon ett helt nytt liv. Jag hoppas och vill i framtiden vara med och förändra andras liv till det bättre! Det finns inget finare än att se en annan människa utstråla lycka!