När jag gått hemma denna veckan har vissa dagar känts evighetslånga fram till kl 16 då Kevin kommit hem. Jag har saknat honom extremt mycket denna veckan även fast han bara är ifrån mig ca 9 timmar om dagen.
Det är vid dessa tillfällen jag vet och får min bekräftelse på hur mycket jag verkligen älskar honom och hur stor del av mitt liv han faktiskt är. Det är så skönt att känna denna känslan för det känns som att jag är tillbaka 1,5 år i tiden då vi träffades intensivt innan vi blev tillsammans. Då var allt så nytt och så spännande, nästan så känns det nu.

Denna killen har verkligen tagit mitt hjärta med storm och jag tror och hoppas att detta kommer vara i många många år till. För fy vad jag älskar kärleken. Finns det något bättre? Nej, jag tror inte det.

Min stora älskling och min lilla Madicken-älskling.