Jag har under den senaste tiden känt att jag saknat något. Och något i detta fallet är en bästa vän. Jag har många vänner omkring mig som jag umgås med, en del ofta och en del mer sällan. Några stycken träffar jag en eller flera gånger i veckan och vi har roligt tillsammans, men jag känner inte att jag har någon bästa vän. Jo en har jag egentligen. Det finns en vän jag kan prata med nästan allt om. Men vi ses inte ofta. Sist vi träffades var säkert 2-3 månader sedan.  Denna "nästan" bästa vännen betyder enormt mycket för mig och vi har känt varandra i ca 6 år och trots att vi ses så sällan så är det precis som vi träffats igår varenda gång vi ses. Vi kan sitta uppe en hel natt och bara prata, det är så avslappnat mellan oss.

Men skulle jag någon gång vara riktigt ledsen mitt i natten av någon anledning och vilja prata av mig, så är det ingen av mina vänner jag skulle ringt. Jag har bra kontakt med min syster och min bror (jag har två syskon till, men har inte någon vidare kontakt med dem) men jag skulle aldrig ringa någon utav dem mitt i natten.

Den senaste tiden har detta varit något jag mått ganska dåligt över, att känna efter och komma fram till att man inte har en vän man vet finns för en i vått och torrt, 24 timmar om dygnet, gör mig ledsen. Jag har haft en bästa vän tidigare, men som det är i tonåren så växer man ifrån varandra och vänskapen blir inte längre lika tight.