Kon nyss hem från svärmor. Vi hämtade Alve på dagis vid kl 14 idag och lämnade han hos svärmor vid 18-tiden för han ska sova där inatt. Vi passade på att stanna och äta middag och umgås lite. När vi skulle gå gick jag fram till Alve på köksgolvet där han satt och lekte, jag sa hejdå och frågade om jag fick en puss. Han tittade inte på mig, när jag sagt hejdå några gånger och frågat om puss reste han sig och gick iväg. Jag gick efter honom och hans läpp darrade. Svärmor lyfte upp honom och då började han gråta, sträckte armarna efter mig och skrek "paaaoooiii". Dom följde med ut och vinkade när vi körde iväg och Alve fortsatte gråta, sträcka armarna efter mig och kalla på mig. Det gjorde så ont att lämna honom. Detta har aldrig hänt innan i denna utsträckningen. När hans mamma och pappa går blir han ibland ledsen, men inte med mig. Han är inne i en period med separationsångest. Jag förstår verkligen hur alla mammor känner i mammahjärtat när deras barn gråter när dom lämnas. Man känner sig rent av elak när man bara går! Men jag tror han är glad nu och myser med "tulla", min svärmor. Nu ska jag kolla outsiders!