Jammi!


Finns det något godare?

Jag är en riktig fruktälskare. Skulle kunna leva på det om det hade gått (nu när mackor inte är ett alternativ).

Nu är jag 1,5 vecka in i Paleo-challengen och min energi hitills har nästintill varit obefintlig. Jag har varit pigg, men jag har inte haft någon ork att ta i när jag tränar. Det gör mig så frustrerad!!! Jag vet att jag kan mer, men kroppen tar emot. Jag hoppas det vänder nu i dagarna. Annars känns det hur bra som helst. Känns som att jag kommit "hem".

Jag saknar inte ens mitt godis (sjukt!). Jag saknar inte kesellan, filen, mjölken, mackorna, pastan. Nej, inget saknar jag. Kanske att jag blir sugen på en macka ibland, men inget mer än så. Kommer utan tvekan kunna hålla detta i 30 dagar och därefter fortsätter jag precis som jag gjort nu, men blir jag bortbjuden så släpper jag lite på gränserna.

Det är tråkigt att jag och Kevin inte äter samma mat, men samtidigt gör det inte mig speciellt mycket. Känner inte att jag går miste om ett dugg. För sådant här vill jag inte stoppa i mig:



Han äter dock inte bara sådant här skit, men en stor del av hans kost består tyvärr av sånt här. Han är duktig på att trycka i sig broccoli och blomkål som är de enda grönsakerna han äter visserligen.. Men bättre än inga!

Vi har som sagt helt olika syn på vad för mat man bör äta som ni ser... Jag försöker få in honom i Paleo-tänket men han kommer ALDRIG någonsin äta som jag gör. Men kan jag bara få med honom till en liten del så är jag nöjd. Men allt tar sin tid. För ett år sedan hade jag aldrig någonsin kunnat tänka mig att äta som jag gör nu. Inte ens för några månader sedan. Men vad gör man inte för sin kropp? Jag vill leva läääänge och kunna lyfta tungt när jag är över 60 år och aldrig någonsin behöva använda rullator! !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0