Ont i hjärtat



Fan. Idag släpptes bomben officiellt och allt blev genast så verkligt. Jakob, min kära vän flyr Helsingborg i början på maj. Han ska flytta till Stockholm för att jobba på Fit4life, en Crossfitbox där. Jag är så glad för hans skull och han kommer gå LÅNGT där uppe i huvudstaden! Men jag är så sjukt ledsen för detta. Vi har kommit varandra riktigt nära på bara några få månader. Vi tränar tillsammans flera dagar i veckan och pratar mycket utanför träningen också. Denna killen är nog en av de snällaste människorna jag någonsin träffat! Det gör så ont när sådana människor "lämnar" en.

En bättre tränare tvivlar jag på att det finns. Hans peppning är helt otrolig. Jag hade aldrig utvecklats så här mycket om det inte varit för DIG, Jakob!

Den 2 februari var första gången jag var på hans pass. Och första gången någonsin jag körde pull-ups. Jag kunde knappt göra en enda negativ det passet. På 1 min gjorde jag 3 eller 4 negativa... Och snart sätter jag min första riktiga! Allt tack vare Jakob (och mig själv på ett litet hörn). Och tack vare honom har jag också lärt mig älska burpees som jag avskydde förut!

Många gånger har jag velat slå ihjäl denna människa och skrika rakt ut när vi tränat, men jag är så tacksam för vartenda peppande ord jag fått och allt skrik på mig har lönat sig. Jag vågar ta i. Jag VET att jag har mer att ge när jag egentligen inte orkar mer. Jag har lärt mig otroligt mycket genom våra träningspass och jag ska ta vara på allt!


Tack du fina vän (en vän för livet hoppas jag) för att du lärt mig älska Crossfit och ännu större tack för ALLT du lärt mig! Jag är evigt tacksam och det är en STOR ära att få träna med dig! Det kan jag skryta om sen när du vinner Crossfit games!

Kommentarer
Postat av: Jakob

Jag har svårt att kommentera detta för mina tårar bara rinner!

Du har en stor plats i mitt hjärta min vän!

Postat av: I min lilla lilla värld

Va söta ni e :-)

Postat av: Nicole

Åh... Hjärtvärk! Kan verkligen förstå känslan och börjar nästan gråta bara av rena tanken på att min "Jakob" skulle försvinna iväg sådär. Förstår att det känns som fan!



Men vilken tur man haft som fått lära känna dom där fantastiska människorna som hjälper en utvecklas så och som liksom flyttar in i ens hjärta :)



Kram på dig

2012-04-21 @ 09:52:27
URL: http://nicolesoraya.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0