Igår var det tre veckor sedan vi hämtade vår älskade Jack. De första dagarna var jättejobbiga, för oss alla. Jag och Kevin kände oss som världens sämsta människor som "kidnappat" honom från sin mamma och sina syskon. Jack skrek hela nätterna, jamade otroligt högt så det nästan skar sig i öronen. Han vågade knappt gå ur transportburen när vi var i närheten. Han gömde sig väldigt mycket och under soffan var favoritstället. Efter ca 5-7 dagar slutade han gömma sig och jag slapp lägga böcker under soffbenen för att han skulle kunna ta sig ut.






Från den dagen jag började sova i sängen (efter 3 eller 4 dagar) har han sovit med mig. Han sover på min kudde eller intill mig. Men för någon dag sedan har han börjat sova under sängen på mina spikmattor (med baksidan upp såklart). Ett annat favoritsovställe är på topplattan på hans klätterställning eller på förstärkaren.




Han är EXTREMT busig också när han väl inte sover. Han gör allt han inte får. Men han vet mycket väl vad som är rätt och fel. Ibland räcker det att jag vänder mig om, hinner inte säga ett ljud förrän han fort som attan springer iväg.
Han ska vara med överallt, hela tiden. En mer nyfiken kille får man leta efter. Jag kan inte göra något utan att han ska vara med. Börjar jag rensa i kisselådan kommer han som ett skott springandes och ska tvunget kissa när jag håller på, sedan ställer han sig på kanterna och vaktar och ser vad jag gör. Lagar jag mat, sitter han på köksbordet och tittar. Är jag på toa, sitter han på golvet nedanför mig. Pluggar jag, sitter eller lägger han sig bland mina papper. Öppnar jag garderoberna, springer han in där. Ja ni förstår!




Vår älskade älskade bebis!