Igårkväll var den jobbigaste kvällen på länge. Jag måste uppsöka kurator eller liknande fort! Det var flera år sedan jag var så ledsen som jag var igår. Jag har aldrig någonsin gråtit mig till sömns, men jag trodde detta skulle bli den första gången. Det blev inte bättre av att den jag älskar mest, till slut ignorerade mig. Jag vandrade mellan sovrummet och vardagsrummet för jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Men efter ett tag stod han inte ut med mitt tjutande, och han kom ut till mig i vardagsrummet och försökte få mig att andas normalt.
Idag mår jag bättre, men jag vet att detta går i vågor. Jag har inte berarbetat allt som hänt i mitt liv sen jag fyllde 14 år, och det måste jag. En liten sak kan få bägaren att rinna över, som igår, och då mår jag dåligt över alla dessa saker som hänt under de 4 senaste åren.
Jag hoppas att K kommer stötta mig när han kommer hem. Det finns inget jag behöver mer än kärlek och omsorg.