Bevis!

Jag blir mer och mer övertygad om att chippet på Springtime visat fel tid. 1:01:26 är omöjligt om jag ska lita på allt detta.


Jag startar min runkeeper 15:03, samtidigt som startskottet går.


Jag ringer Kevin kl 16:02 och då var det alltså 59 min sedan jag sprang och enligt chippet var jag inte ens i mål då.


Jag smsar Jakob 16:03 och då har det alltså gått exakt 1 timme sedan jag startade. Då hade jag 1:26 kvar till mål enligt chippets tid...

Dessutom sa mamma att när jag ringde Kevin hörde hon mannen i högtalaren säga "Ni som startade 15:03 är inne på under timmen". Alltså stämmer inte chippet. Jag går på min runkeeper tid!


Springtime 2012

Igår var det dags för Springtime och som jag laddat (mentalt) inför detta. Jag lyckades bli så pass frisk att jag i alla fall kunde genomföra det (enligt mig). Hosta och snor fanns kvar, men det sket jag i.

Jag kom ner 14.30 för att möta upp mitt Crossfitgäng men hittade inte en enda. Efter telefonsamtal hittade jag Tess och passade på att kissa bort mitt nervöskiss innan vi letade efter resten. 14.45 hittade vi gänget och jag var med i startgruppen som startade 15.03. Detta innebar minimalt med uppvärmning. Lite hoppande och stretchande var allt jag hann med innan startskottet gick.



Min plan var att komma i mål under 55. Vilket skulle betyda att jag var tvungen att ligga på minst 5.29/km. Efter första km låg jag på 5.57/km. Dessutom fick jag håll efter första kilometern så jag kände att det var ganska kört. Men efter djupandning så försvann det efter några hundra meter och jag fick tillbaka hoppet. Jag höll tillbaka på farten till backen som kom precis efter 2 km. Men den backen var ingen fara och jag trodde att det var den värsta...

Första drickeskontrollen kom efter knappt 4,5 km. Och precis efter den fick jag världens kramp i nedre delen av magen (höger sida). Jag tappade bort den gröna ryggen jag hela tiden legat tätt bakom/framför om vartannat och jag fick sänka farten. Djupandning hjälpte inte. Till slut kunde jag inte ens jogga lätt och fick börja gå. Här ville jag bara börja gråta och kände att allt var förstört. Jag började jogga så smått efter kanske 30 sek. Men det gick inte. Fick börja gå igen. Gick ca 30 sek till och sedan började jag jogga igen. Försökte med djupandning men fick inte ner luften på grund av smärtan. Trodde det var blindtarmen som spökade (ja, jag tror alltid det värsta) eftersom smärtan kom så plötsligt och det inte var håll. Men till slut försvann den succesivt.

Och någonstans här började smärtan i ryggen komma krypandes. Jag joggade på. Höll 5.50 tempo ungefär och kunde omöjligen öka då smärtan blev mer och mer påfrestande. De sista 2,5 km var det olidligt. Jag hade så ont att jag ville slänga mig på marken och bara skrika. Men jag bet ihop och bestämde mig för att INTE sänka farten. Ca 200 m innan mållinjen kutade jag allt vad jag kunde rakt in i mål och slängde mig längs staketet.





Här hade jag ca 2 km kvar. Bilderna tog Stefan, en i Crossfitgänget.

För första gången fick jag en nära-spy-upplevelse. Det var NÄRA kan jag säga. Blodsmak i hela munnen och flimmer för ögonen. Jag stoppade runkeepern på 58:30 och mannen i högtalaren skrek samtidigt som jag låg där längs staketet "ni som är i mål är nu under timmen". Efter ca 45 min får jag ett sms med min tid enligt chippet. 1:01:26. Och den tiden kan bara slänga sig i väggen för så mycket kan det omöjligen skilja. Runkeepern var hela tiden synkad med km-skyltarna så jag litar på den.




Gänget som sprang igår!

Och nu ska jag beklaga mig.
Klart som fan jag blev besviken eftersom jag ville under 55 min. Men detta var min första mil någonsin och jag har varken löptränat eller kört intervaller inför detta lopp. Jag har också varít sjuk en vecka och var inte 100% frisk när jag sprang och ovanpå det så gick loppet inte alls som jag tänkt mig med tanke på att jag fick börja GÅ och även dras med smärtan i ryggen nästan 5 km. Så nu dagen efter när jag hunnit smälta det så är jag faktiskt nöjd (med runkeepertiden). Jag måste vara realistisk mot mig själv! Att komma under 55 min när man aldrig sprungit en mil och dessutom inte löptränat inför loppet är nog lite önske tänkande

58:30


RSS 2.0