Jag vet inte var jag ska börja. Men jag har under en längre tid ignorerat min irritation och snart kommer den där bomben explodera. Jag är förbannad för att många inte förstår och riktigt kan acceptera hur jag valt att leva. Jag kommer antagligen alltid få stå ut med det. Men varför är det så svårt att acceptera när man avviker från ett levnadssätt som anses vara "normalt"?

För mig är min träning en enormt stor del av mitt liv. Det är en del av mig. Den har (nästan) alltid högsta prioritet. Jag tränar hellre än jag festar. Jag tränar hellre än sitter hemma. Men för många verkar det vara svårt att förstå. Jag lever mitt liv efter min träning. Jag går inte ut och super en fredag eller lördag om jag ska träna morgonen därpå. Den ekvationen går inte ihop. För mig är träningen viktigare än utekvällar. Enstaka gånger väljer jag en utekväll framför träning. Den där utekvällen varenda helg är kanske en annan människas stora intresse. Träningen är mitt stora intresse.  

Nu har jag även gjort ett val gällande min kost. Jag kommer äta enligt Paleo på obestämd tid. Jag kommer inte köra 100% strikt. Men så strikt jag bara kan. Vartenda mål jag stoppar i mig ligger det en tanke bakom. Jag kan inte äta hur som helst och vad som helst om jag ska kunna prestera bra när jag tränar. Jag äter för att kunna träna och inte tvärtom som jag tidigare gjort och som många andra kanske gör.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta egentligen mer än att jag blir förbannad för att folk inte bara kan acceptera. Det är så här JAG vill leva. Jag mår bra av att träna och äta som jag gör. VARFÖR stör det då andra? Är det jobbigt för att jag inte äter exakt samma mat som andra? Är det jobbigt att jag väljer att inte gå ut och festa? Jag förstår inte. Jag kommer nog aldrig göra det heller...