Första dagen i skolan



VARNING FÖR MYCKET TEXT!

Tack för er pepp, Stella och Lotta! Som vanligt så är det ju oftast inget att oroa sig för. Och det var det inte denna gången heller. Den där nervositeten vill jag bara kasta åt helvete! Den förstör så mycket.

Jag gick först fel, råkade gå en våning för högt upp och kom till SFI (Svenska för invandrare) och det var ju inte riktigt där jag skulle vara, hehe. Vi var tydligen ett helt gäng som kommit fel så vi gick tillsammans ner till rätt sal. Det kändes super när jag kom in i klassrummet. Borden var ställda så man kunde sitta två och två. Men ni vet ju hur människan är - det är ju livsfarligt att sitta bredvid någon man aldrig träffat förut. Så alla satt såklart en och en, och fegisen i mig tog över så det gjorde även jag. När det var dags för rast (30 min rast. Herregud, hur skulle jag kunna klara mig i 30 min utan lärare bland folk jag inte känner? Jag röker inte så vad ska jag göra?) kom fegisen i mig igen. Många köpte kaffe ur kaffeautomaten och jag som inte dricker kaffe tänkte "jag tar en varm choklad bara för att inte stå och se dum ut". Men det fanns te så jag köpte "en kopp te" och som tur var råkade två i klassen stå där just då så vi började prata. Ena tjejen hade gått samma gymnasieutbildning som mig men året innan och den andra var nog i 40-45 års åldern och jättetrevlig! Så dom pratade jag med, om utbildningen, vad vi gjort tidigare, vad vi vill jobba med osv. Så där klev jag ur bekvämlighetszonen rejält. Jag som tänkte gå in i klassrummet och sätta mig och surfa på telefonen. Men tack och lov tog sociala jaget över! Jag får fan inga vänner av att sitta och uggla framför en mobil när alla andra pratar med varandra!

När vi fick höra om kurserna vi ska läsa, eller ska välja bland så kände jag först "Vad gör jag här? Detta är ju inte alls vad jag vill". Då handlade det mycket om äldrevård, handikappade m.m. Men det ljusnade. Psykiatri, socialpsykiatri, vårdpedagogik och handledning är något jag absolut vill läsa. Så jag tror det blir superbra med kurserna!

Klassen. Det var den jag var mest nervös över. Vi är så blandat. Dom som är yngst är 20, precis som jag. Och jag tror vi är 2-4 st som är det. Resten är alltifrån 21-50. Blandat med både killar och tjejer (eller ska man säga män och kvinnor nu?). Men mest tjejer. Dom flesta tror jag är människor jag kan ha "nytta av" eller tycka är roliga att umgås med.

I slutet trodde jag vi skulle presentera oss för varandra i små grupper då det var så läraren förklarade det för oss. Och där kände jag bara "YES!". Men det visade sig att vi skulle presentera oss för hela klassen (24 st elever eller ja, 23 utan mig). MEN det sjuka var att jag inte ens blev nervös när jag insåg det. Jag presenterade mig och kände mig trygg i mig själv, men när jag var klar, ja DÅ höll hjärtat på att ploppa ut. Herrejesus vad det bankade. Men jag fixade det och hellre att det bankar efteråt än innan för då förstör det i alla fall inte för mig.

Så detta kommer nog bli riktigt bra! Jag hoppas och tror på det bästa!

Kommentarer
Postat av: Jennie

Åh du är bäst Paui!!! Massa, massa PEPP PEPP till dig! Jag kan ärligt säga att jag hade haft sjukt svårt att stå där, mitt hjärta hade nog dött flera gånger om haha.

2012-01-09 @ 22:01:58
URL: http://popidou.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0