Åh så underbart denna helgen började! Hämtade lillen igår vid 17-tiden och åkte ut på Väla och gick där ett par timmar. Han var så nöjd så nöjd hela tiden. När vi skulle äta fick han välja vad han ville ha och då var det "tommes" (pommes) som gällde! Sagt och gjort, han fick sin tommes och sedan sa han "bolle", vi tolkade det som att han ville ha en bulle med smör, ost och skinka eller liknande. Kevin gick till Graffiti och fick en bit baguette gratis så den fick han. Men Alve gav sig inte "bolle" sa han. Vi sa att han fick visa vad det var han ville ha och han sprang rakt in i Gräddbullerian och pekade på en gräddbulle. Så han fick den gräddbullen han pekade på. Självklart ska man få sånt gott när man är hos Kicki och Paui. På vägen ut till bilen höll han i den lilla påsen själv och var så stolt!

Gottar sig med "bolle" framför Idolfinalen!

Lite spel på iPhonen.

"Kan du skratta?" - Här är resultatet, hehe.

Lite mer spelande innan han slockande snabbare än jag hann blinka! När vi kom in i sovrummet där vi tagit fram en madrass på golvet och bäddat till honom, säger han "Inte madassen, sova Kickis säng, natti natt Kicki". Självklart fick han som han ville, han fick vällingen och somnade gott i vår säng. Efter någon timme lyfte vi dock ner honom på madrassen där han sen sov resten av natten med undantag för två vakenstunder.

Frukost får man äta i soffan hos Kicki och Paui. Dock inte utan handduk som skydd ;-)

För det kan ju hända att osten inte ligger så stadigt på mackan...

Tittar på Pippi "Långblomp".

Glada busungen!

Kl 12 idag lämnade vi honom vidare till Kevins mamma som ska ha pepparkaksbak med massor av barn idag. Eller massor och massor, 7 st närmare bestämt. Alve ville inte alls att jag och Kevin skulle gå. Han grät och grät. Så vi stannade en stund extra och försökte få honom på lekhumör men han var bara en myskille och ville sitta i mitt knä eller bli buren. Men efter ett tag bestämde vi oss för att bege oss hemåt och då blev han inte alls glad. Tårarna sprutade och mitt hjärta gjorde ont och mina tårar brände innanför ögonlocken. Förstår er mammor som lämnar gråtande barn... Usch och fyyy för den känslan! Ringde för en update för någon timme sedan och han var glad igen, skönt att höra :-) Som vi älskar denna ungen! Han är så lätt och följsam att ha att göra med och har varit det enda sedan jag passade honom första gången för snart 1½ år sedan. Finaste finaste Alve ♥