Hade nyss skrivit ett långt inlägg som försvann genom ett litet musklick på fel knapp. Jävla skit!

Ville bara säga att jag är oerhört glad för er, Stella och Elinor! Denna kvällen med er har varit underbar. Ni är precis vad jag behöver just nu. Jag vill bara att alla i min närhet ska förstå att bara för man inte hör av varandra på ett bra tag innebär det inte att man inte är lika nära vänner längre. Stella har varit min vän i 7 år och oavsett om vi träffades igår eller för ett halvår sedan sist, vet jag att hon finns där för mig. Dag som natt. Alltid. Det är vad jag kallar en vän. En vänskap ska inte vara jobbig eller ansträngd. Det är min och Stellas vänskap ett bevis på. Har vi bestämt att ses men den ena inte orkar, då säger vi det. Rakt ut, precis som det är. Inga vita lögner. Det behövs inte. Vi accepterar varandra precis som vi är och tar hänsyn till våra viljor. Att inte vilja träffa en vän betyder inte att man tycker om den mindre, man är kanske inte i behov av den vännen just då? Eller så har man bara inte lust att träffa den?

Ska man inte kunna säga rakt ut hur man tycker och känner till sina vänner? En vän ska kunna ta det. Stella är den enda vännen jag har den relationen till och det känns fantastiskt att ha en sån vän åtminstone! Jag kan ärligt talat säga att hon är den enda vännen jag till 110% VET att jag kommer ha om 10 år. Det känns jävligt sorgligt att hon är den enda jag vet finns där i ur och skur samtidigt som jag hellre har EN Stella än 100 andra "lösfolk" i min närhet. Elinor som jag bara känt sedan i julas känns precis som en "Stella-kandidat". Vi har så otroligt roligt tillsammans och även fast vi inte hörts av på 1 månad så känns det inte konstigt att plötsligt prata. Vi har så mycket gemensamt och jag tror vår vänskap kommer bli som min och Stellas, utan tvekan!

Lite tankar så här mitt i natten... Var bara tvungen att få detta ur mig! Nu ska jag sova och vänta samtal om skjuts från min älskade som är ute och festar inatt.